Ändrade momsregler för avfall och skrot

Den 1 januari 2013 infördes omvänd skattskyldighet till moms vid handel med avfall och skrot. Syftet var att försvåra skatteundandragande vid handel med skrot. För att öka förutsebarheten beträffande vilka varor som träffas av den omvända skattskyldigheten har lagstiftaren gjort en hänvisning till de varor som avses enligt vissa så kallade KN-nummer. En hänvisning som nu slopas.

På regeringens uppdrag har Skatteverket utvärderat reglerna. Enligt Skatteverkets utvärdering har inte hänvisningen till KN-nummer inneburit den förutsägbarhet som var tänkt. Såväl säljare som köpare av skrot har svårt att förutse vilka produkter som faktiskt omfattas av omvänd skattskyldighet. Utvärderingen visar vidare att de varor som omfattas av bestämmelsen inte motsvarar de varor som branschen anser ska omfattas. I utvärderingen konstateras också att en betydelsefull andel skrot kan falla utanför definitionen.

Riksdagen har mot denna bakgrund den 2 juni 2021 beslutat att ändra lagen så att kopplingen till KN-nummer slopas från och med den 1 oktober 2021.

Beslutet innebär att varor enligt nedan som är avfall och skrot ska omfattas av omvänd skattskyldighet:

• vissa uppräknade metaller
• omsmältningsgöt av järn eller stål samt
• avfall och skrot av galvaniska element, batterier och elektriska ackumulatorer

För att en metallvara ska omfattas av den omvända skattskyldigheten ska den viktmässigt domineras av metall som finns med i uppräkningen. Om en vara även består av ett eller flera andra material ska dessa andra material endast utgöra en marginell del av varan eller inte vara av särskild betydelse för varans karaktär och funktion.

Den föreslagna bestämmelsen kan vid en första anblick framstå som mindre klar och precis än den nu gällande. Förslaget innebär emellertid att bestämmelsen överensstämmer med hur branschen hanterar avfall och skrot. Genom förslaget får bestämmelsen även en tillämpning som bättre överensstämmer med vad som enligt allmänt språkbruk avses med avfall och skrot. Detta bör innebära att det blir enklare att tillämpa reglerna för sådana företag som inte primärt handlar med skrot men som genomför enstaka transaktioner med avfall och skrot.